De har ungdomens fräschör gemensam: klara, intelligenta ögon och ett frimodigt leende, och de är inte rädda för att tala om anledningen till sin glädje. De har just avslutat sina examina och ägnar sig professionellt åt den kreativa sektorn: PR, film, television och mode. Under flera dagar har de arbetat som volontärer under saligförklaringen av Alvaro del Portillo, Liliana och Polina i sakristiorna och Dasha med städning av de sanitära utrymmena: från det mest gudomliga till det allra mänskligaste.
Kiev. Gud, i pausen under en konsert
Lilia har just avslutat sitt examensarbete (Fashion Trend Analysis) på Centro Universitario Villanueva i Madrid. Hon är modedesigner och lärde känna Opus Dei i Kiev vid ett oväntat tillfälle: i pausen under ett framträdande av en berömd ukrainsk sångerska, med vilken hon befann sig på scenen som dansös. Katia, numeraria i Opus Dei och även hon ukrainska, pratade med henne om Verket, om aktiviteter för flickor i hennes ålder och om ett modeprojekt som hon ville starta i Moskva och för vilket hon behövde hennes hjälp.
"Jag var katolik men visste ingenting om verket. Jag tänkte att där levde man det som Jesus sade: de skall känna igen er genom den kärlek ni har för varandra."
Lilia erkänner att det i början inte intresserade henne särskilt mycket, och ännu mindre eftersom det var i Ryssland, men senare bestämde hon sig för att tillbringa några dagar i centret i Moskva, så att de skulle kunna förklara projektet i detalj för henne. "Jag tyckte mycket om stämningen, deras tillmötesgående behandlande och hur de hjälpte dem som bodde på centret. Jag var katolik men visste ingenting om Verket, men jag tänkte att där levde man det som Jesus sade: "alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek" (Joh 13:35).
Lilia återvände till centret lite senare och hjälpte till med kristendomsundervisning. Hon har nu varit med i Verket i två år och är lycklig.
"Alvaro del Portillo utstrålar frid och ett ständigt leende. Alla säger: han utstrålar frid och lugn. Friden hos den som vet att han befinner sig på den rätta vägen, hos den som har uppnått det allra största. Den frid, som skänker livet mening." Hon skulle vilja att många ungdomar som hon, som befinner sig mitt i sökandet efter livets mening, skulle upptäcka Gud. "Vi är Guds barn, han har skapat oss, och om vi söker honom, finner vi dessutom oss själva. Vi upptäcker vår verkliga identitet och allt det bästa i världen."
Sibirien och arbetet som medel till helgelse
Dasha kommer från Omsk, söder om Sibirien, där hon bodde med sin morfar. Trots stäppens kyla, är hon som en vulkan och har ett skratt som smittar av sig. Hon är inte med i Verket men har bott på centret i Moskva i ett år. "Jag sökte en bostad för mitt sista år på universitetet och när jag lärde känna det här sade jag: här vill jag bo. Det verkade vara ett sunt ställe, fyllt av glädje, som erbjöd mig ett intressant utbyte av erfarenheter. Nu har jag just avslutat studierna i reklam och har börjat arbeta på en agentur."
På centret har Dasha upptäckt den katolska tron och har tagit emot den första kommunionen. "Jag är döpt ortodox men praktiserade inte. Jag såg den ortodoxa tron som något kulturellt, men mitt hjärta var katolskt."
Hon tror att Opus Dei kan göra mycket gott i hennes land. "Det som förvånade mig mest när jag hörde talas om Verket, var att jag kunde bli helig i mitt arbete. Jag befann mig ännu långt ifrån kyrkan och tänkte: Vad? Säger kyrkan att jag ska arbeta? Ingen hade någonsin förklarat något liknade för mig. Jag tyckte det verkade fantastiskt och jag tror att det är viktigt för mitt land. Opus Dei är praktiskt inriktat, det talar om för dig hur du kan göra saker och ting, det visar dig vägen. Och om folk upptäcker det, kan de finna meningen med sitt liv."
Tron får henne att bry sig om sitt land, Ryssland, som hon ser på med hopp och drömmar
Tron får henne att bry sig om sitt land, som hon ser på med hopp och drömmar. "Det finns många problem, men jag tror att de som föddes efter Sovjetunionens upplösning vill finna en mening och vill ändra på något. Det rör sig om alla områden och det finns förhoppningar om att det ska bli bättre."
Dasha vill bidra till förändring. "Jag har läst flera brev av påvarna och Opus Deis prelat, om hur vi som arbetar inom media kan påverka att bra lagar komer till stånd. Jag vill hjälpa påven att föra Jesus till människorna. Som exempel, för inte så länge sedan, i Cannes Lions, förekom en kampanj om att donera blod. Jag tycker det verkar mycket intressant att använda teknologin för något bra. Och detta får mig att tänka på vad jag måste göra, vad jag kan göra. Jag är säker på att om jag ber, om jag försöker följa min väg till helgelse, kommer Gud att tala om för mig vad jag ska göra, för att ge mitt liv mening."
Att komma till Valdebebas hjälper Dasha att stärka sin tro. I Ryssland finns inte många katoliker och de som finns går inte till kyrkan, eller är äldre. "Det här är som ett collage av unga människor, som älskar Kristus. Det är upplyftande. Jag möter människor som frågar varifrån jag kommer: "Från Ryssland! Från Sibirien!". De säger till mig: "Jag ber för ditt land". Idag, när jag städade badrummen, mötte jag en dam: "Vad heter du?" "Dasha". "Jag ska be för dig". När man känner sig ensam, tänker man: Susana, från Mexiko, ber för mig". Detta har gjort henne djupt rörd, för hon minns sin mormor, som dog när hon var tolv år. "När jag gick hemifrån, sade min mormor alltid till mig: Herren vare med dig!" Detta hjälpte mig att vara en bättre människa. I dag tänker jag också att om någon säger till mig att hon ber för mig, måste jag anstränga mig. Jag kan inte uträtta saker och ting illa!"
"När man tittar på den salige Álvaro märker man att han älskar en och att det finns ett samband mellan det han tänker, det han säger och det han gör."
P.g.a. situationen i hennes land, har det inneburit svårigheter för Dasha att komma till Madrid. "Jag har visum bara för några dagar. Jag visste att jag var tvungen att komma till saligförklaringen. Jag tänkte att det mycket väl kunde vara så att biskop Alvaro ville att jag skulle vara här".
Om du var tvungen att göra en annons om biskop Alvaro, hur skulle du utforma den? frågar vi henne. "Jag skulle vilja visa hans leende. Leendet kommunicerar. När man tittar på honom, blir man medveten om att han älskar en och att det finns ett sammanhang mellan det han tänker, det han säger och det han gör".
Moskva - hjältemodet i det ordinära
Polina lärde känna Opus Dei genom en väninna. "Jag var ortodox, men inte särskilt praktiserande. När jag besökte ett Opus Dei-center, lade jag märke till att folk var intresseranta och glada. Jag hade trott att folk som praktiserade sin tro var gammaldags, konstiga eller tråkiga..."
Så småningom närmade hon sig den katolska tron och började få katekesundervisning och gå i kyrkan. "Den katolska kyrkan och den ortodoxa har mycket gemensamt. Innan jag konverterade, läste jag mycket, tänkte mycket. Jag blev medveten om att jag var tvungen att ändra på en del saker i mitt liv som inte var bra, och det gjorde mig rädd. Jag minns att jag frågade folk i Verket: "Vad ska jag göra? Vad vill Gud? I vilka avseenden måste jag omvända mig?" Men de svarade inte direkt utan sade till mig: det där måste du själv se... Och det gjorde jag: jag bad och bestämde mig till slut".
Jag minns att jag frågade folk i Verket: "Vad ska jag göra? Vad vill Gud? I vilka avseenden måste jag omvända mig?" Men de svarade inte direkt utan sade till mig: det där måste du själv se... Och det gjorde jag: jag bad och bestämde mig till slut
Nu är Polina också supernumeraria i Opus Dei. "Jag är nöjd. Jag tror att det här är min plats. Att tillhöra den katolska kyrkan och Opus Dei har fått mig att upptäcka skönheten i det mänskliga livet. Jag förnekar inte att det är krävande. Man är aldrig säker på allt, eller hur allt ska lösa sig. Om man bestämmer sig för Gud, måste man ta ansvar för sitt liv. Och ibland dyker frågan upp på nytt: "Vad ska jag göra? Vad måste jag förändra? Men den här vägen, där varje minsta sak är viktig, gör mig lycklig. Jag arbetar t.ex. inom film och television. Ibland märker man att man borde hjälpa till att förändra vissa saker som t.ex. huvudpersonernas värderingar. Otvivelaktigt kan man blunda och säga: OK, det är som det är. Men man kan också tänka: Vad kan jag göra för att förbättra de här sakerna?"