Intervju med den ansvarige för relationen mellan Opus Dei och de internationella medierna

Den ansvarige för relationen mellan Opus Dei och de internationella medierna talar här om hur han ser på filmen ”Da Vinci-koden” som Sony-Columbia presenterar i maj månad med Tom Hanks och Audrey Tautou i huvudrollerna.

Filmens reklamannons.

Vilket blir den främsta händelsen under år 2006? Enligt en ledare i den amerikanska upplagan av veckotidningen Newsweek kommer den stora händelsen att vara miljonproduktionen av ”Da Vinci-koden”.

För första gången ger en representant för ”filmens skurk”, prelaturen av Opus Dei, sin syn på denna produktion. I maj i år kommer Sony-Columbia ut med filmen som bygger på boken och som har Tom Hanks och Audrey Tautou i huvudrollerna.

Marc Carroggio, ansvarig för Opus Deis relation med utländska journalister, erkänner för Zenit att boken och det nya filmprojektet ”blir en slags indirekt reklam för oss”.

Carroggio lägger till att det inför filmen, som har filmats i Louvren i Paris, har ingen av parterna utfärdad någon krigsdeklaration. Det handlar istället om att dra nytta av det stora intresset som Jesus Kristus härmed drar till sig, understryker han.

– Vad är det som mest väckte er avsky i boken och nu i filmen? – Carroggio: Jag vet att fiktionen har sina egna lagar och att man inte får ta den för mycket på allvar. Men liksom varje kristen gör, känner jag vämjelse inför den frivolitet med vilken boken behandlar Jesu Kristi liv.

Dessutom är ett av problemen med denna typ av scenario att man ”kriminaliserar” en grupp personer. Boken presenterar kyrkan som ett band skurkar som under 2 000 år inte har dragit sig för något för att dölja en stor lögn.

Även om det verkar groteskt, och ibland även komiskt, så blir resultatet att man ger en motbjudande bild av en institution och det är ett välkänt faktum att bilder som återger sitt föremål på ett motbjudande sätt ofta väcker hat i personer som saknar kritisk tankeförmåga.

Jag anser att vi inte behöver flera karikatyrer av religioner. Vi måste istället försöka ägna våra krafter åt att skapa endräkt, tolerans och förståelse. Vi kan inte vilja ha fred med ena handen och med den andra ge slag under bältet.

– Opus Dei brukar inte avlägga officiella reaktioner inför olika händelser. Blir det ett undantag med filmen Da Vinci-koden? – Carroggio: Det finns de som hoppas på en krigsförklaring från den katolska kyrkans sida och inom denna från Opus Dei. Det vore kanske bra för filmens publicitet, man skulle kunna framställa det som en konflikt mellan olika maktsfärer osv.

Men jag kan försäkra er om att det enda svar som kommer att komma från Opus Dei blir en fredsdeklaration. Ingen kommer att ta till hot eller bojkotta filmen eller liknande.

Sanningen är att vi skulle ha varit tacksamma om producenten, Sony-Columbia, skulle ha visat oss något tydligt tecken på respekt. Men å deras vägnar har det bara funnits det som vi kan kalla för ”vänlig likgiltighet”, utan något tecken på att de äger någon slags känslighet gentemot vad företrädarna för den religiösa tron känner i ett sådant här fall.

Marc Carrogio, Opus Deis presskontors talsman.

– Vilken tror ni blir reaktionen hos Opus Deis medlemmar? – Carroggio: Reaktionen hos personer som tillhör Opus Dei kommer att bli densamma som hos många andra kristna: att försöka göra det bästa av situationen.

I själva verket befinner vi oss nu inför ett underbart tillfälle att få tala om Jesus Kristus. Jag tror att det stora intresse publiken hyser för Jesu Kristi person till en del förklarar bokens framgång. Det rör sig om det typiska fallet av kulturell parasitism. Man försöker bli berömd genom att polemisera mot berömda personer, man försöker framställa en överträdelse av konst som konst. Om det inte vore Jesus Kristus som vore huvudpersonen i romanens intrig, skulle intresset snabbt svalna.

Jag anser att det bästa sättet att bemöta filmen är att informera om Jesus Kristus, med lämpliga medel. Jag tror att i år kommer många att vilja läsa Evangeliet, läsa någon bra bok som handlar om Jesu liv och kanske kommer de då att försöka förstå trons grundfrågor som belyser den mänskliga existensens allra svåraste problem och gör att vi bättre kan förstå dem.

För mig betyder allt det här att göra det bästa av situationen.

– På sätt och vis har Dan Brown gjort Opus Dei ”inne” och det är nu upp till er att ta tillfället i akt och förklara för människorna vem ni är. Har ni märkt en viss ökning av intresset att informera sig om Opus Dei? – Carroggio: Ja, det har jag utan tvivel gjort. Under de senaste månaderna har bara i Förenta Staterna mer än en miljon människor konsulterat vår hemsida (https://www.opusdei.org), till en del tack vare intresset som Da Vinci-koden har väckt.

Det blir en slags indirekt publicitet för oss.

Det kommer mig till minnes något som hände i de gamla kommunistiska länderna. Om ett officiellt organ publicerade en artikel mot kyrkan, som inkluderade också angrepp mot Opus Dei, fick vi ta emot hemliga meddelanden från människor människor ur dessa länder, som läste texterna ”tvärtom”, ”i negativ”. De hade kommit till slutsatsen att Opus Dei måste vara intressant om organisationen kritiserades av dem som också kritiserar den katolska kyrkan. Med Da Vinci-koden händer nu något motsvarande.

Vi har redan fått tillräckligt med god publicitet på grund av boken och vi hoppas att med Guds hjälp få ännu mera genom filmen,. Vi skall försöka göra en större informativ ansträngning och erbjuda total öppenhet och tillgänglighet. Alla portar kommer att stå öppna. Vi skulle önska ge dem som så önskar tillfälle att lära känna Opus Dei ifrån källan. Något som varken bokens författare eller filmens producent har velat göra.

– Kommer ni att sätta igång någon laglig process mot filmen? – Carroggio: Det tror jag nog inte att vi gör. Nog för att det skulle finnas tillräckligt med anledningar till det. Föreställ er att en film skulle avslöja att Sony-Columbia inte är det bolag vi tror utan ett företag som tillhör maffian, en sekt av lönnmördare. Jag tror inte att deras advokater skulle nöja sig med att sätta upp en affisch där det står: Oroa er inte, det är bara påhittat. Jag är säker på att de skulle hota med att stämma den som sade så.

Men det är också sant att ett domslut vore symbolen för en djupgående konflikt: Det skulle bli ”Opus Dei versus Sony-Columbia". Det låter overkligt för mig. Jag sade ju att det enda Opus Dei kommer att göra är att avlägga en fredsdeklaration. För att slåss måste man vara två och i detta fall ska det inte finnas tillräcklig många för det.

Å andra sidan finns det Opus Dei-medlemmar i mer än sjuttio länder. Några av dem bedriver tillsammans med sina kollegor yrkesskolor för bönder eller för ungdomar som inte finner arbete eller sätter upp sjukhus i fattiga landsändar. Alla dessa initiativ behöver att många medarbetare ger dem sitt ekonomiska stöd. Det är klart att boken och filmen kan försvåra deras arbete med att insamla penningmedel till sitt arbete. Därför skulle det inte förvåna mig om några av dessa organisationer skulle begära gottgörelse för förlusterna de lidit.

– Kommer ni att avråda medlemmarna i Opus Dei (mer än 80 000 personer i hela världen) att se filmen eller föredrar ni att de ser den så att de vet vad man sagt ont om Opus Dei i vissa kretsar? – Carroggio: Medlemmarna i Opus Dei är vuxna. Vi kommer inte att göra något i någondera riktningen.

En intressant fråga är om det inte vore lämpligt att denna film förbjöds för minderåriga. En vuxen person kan se skillnad mellan verkligheten och fiktion. Det räcker att vara det minsta lilla bildad. Men inför en manipulerad historia saknar ett barn bedömningsförmåga. Det räcker inte med att sätta på filmen skylten ”fiktion”. På samma sätt som man skyddar barnen mot tydliga scener där sex eller våld ingår, måste man inte på samma sätt skydda dem mot våld som uttrycks på ett mera subtilt och därför mera illvilligt sätt?

Det tycks mig rimligt att hysa dessa farhågor. Förutom att tänka på den ekonomiska vinsten, är det nödvändigt att tänka på vilket dåligt inflytande filmen kan ha på ungdomen. Men jag vill framhålla att vi inte är ute efter att så osämja mellan olika personer, länder och religioner, utan att vi bara vill att alla skall kunna samsas.

ZENIT