Präståret: “Säga ja till Kristus”

Carlo de Marchi vigdes till präst för två år sedan. Hans korta tid av erfarenhet har låtit honom förstå att människorna – särskilt de unga – behöver prästernas bön och hängivenhet. (Video 4 min 15 sek)

”Säga ja till Kristus”

Min erfarenhet som präst är inte särskilt omfattande, eftersom jag prästvigdes år 2008. En sak förstod jag emellertid genast: Människorna söker Gud. Därför söker de upp prästen.

De ser på en med nyfikenhet, med sympati.

En gång gick jag på en väg full av folk och på långt håll såg jag en dam som var på väg mot mig. Jag undrade: “Vad kan hon vilja?” Faktiskt ber folk ofta oss präster om en allmosa. Hon närmar sig mig och säger: “Kan du be för mig?” Jag blev förvånad och svarade henne: “Naturligtvis. Jag höll på att be rosenkransen. Jag ska be tio Hell dig, Maria för dig.” “Tack” – svarade hon –. “Jag heter Luisa.” Och hon gick iväg.

Detta fick mig att tänka att människorna vill be; ibland vet de inte hur, och därför vänder de sig till prästerna och de ber oss lära dem att be. Det är förvånande att folk genom prästerna försöker möta Kristus. Med våra mänskliga begränsningar, med våra brister, hjälper vi människor att finna Gud.

Detta har jag lärt mig av den helige Josemaría: för att ge mening åt vardagen behöver var och en av oss samtala med Kristus. Människorna söker i oss en präst som är präst till 100 %.

Jag minns att jag en gång blev förvånad, sedan jag hade firat den Heliga Mässan, att en herre sa till mig: “Tack, jag tyckte mycket om det.” Jag tänkte: “Men jag har inte gjort något särskilt”. Det hade varit en vardagsmässa, utan predikan, utan psalmer... Och jag förstod att när jag inte gör något särskilt, och är noga med att Kristus är i centrum av firandet, då blir människorna vunna.

Kanske innebär detta att vara “präst till 100 %”.

Ibland hör man sägas att ungdomarna inte intresserar sig för någonting. Andra säger: “Livet har ingen mening.” Så är det inte, livet har en mening – och mycket mening – om vi möter det som ett personligt möte med Jesus som kräver ett svar.

Jag möter många ungdomar, en och en eller i grupp, och jag märker att när jag berättar om vad jag varit med om, mitt liv, mitt möte med Gud, blir de mycket intresserade.

Det är klart att livet har en mening! Det får mening när vi säger jag till Gud. Det är i grunden vad Påven oupphörligt upprepar för de unga varje gång på Världsungdomsdagen och alltid säger att livet har en mening, och fylls av lycka när vi säger jag till Gud, när vi inte är rädda för definitiva beslut av generositet mot Gud.

Jag är mycket tacksam mot den helige Josemaría och för hans undervisning, och jag mediterar ständigt över hans texter. Det hjälper mig att inte förlora det centrala, att minnas att mitt livs centrum måste vara Kristus.