"Vi hoppas fortfarande på att Sony skall ta ett bra beslut"

Här nedan följer en intervju med talesmannen för Opus Deis informationskontor i Rom som publicerats i tidningen ”El Mercurio” i Chile.

Prelaturen klagar bittert över det multinationella företaget Sony´s attityd och säger att svaret helt enkelt var uttryck för en ”artig likgiltighet”. Talesmannen i Rom erkänner dessutom: ”Det är naturligt att vi skulle föredra att Opus Dei inte nämndes alls i filmen.” 

Om barn i flera år nu kunnat lyckliga följa magikskolan genom Harry Potters äventyr, så har de vuxna också kunnat läsa i ett motsvarande verk genom att följa huudpersonerna i Da Vinci-koden när de försökt att avslöja den påstådda kärleksaffären mellan Jesus Kristus och Maria Magdalena.

Men innan de första bilderna ur filmen med samma namn i maj visas på filmduken i alla världens biografer, äger långt ifrån alla biljettkontor en underjordisk konfrontation rum mellan de två giganterna Sony Pictures, som inte önskar ändra på filmen, och det mäktiga Opus Dei som inte önskar bli beskrivna som en rörelse med såväl mystiskt mål som mystiska styranden.

Manuel Sánchez, talesman för Escrivá de Balaguers efterföljare berättar om Opus Deis ställning och oron inför denna polemiska film som får premiär lite längre fram i år.

"Artig likgiltighet" 

- Det första vi vill fråga är: Har Ni haft möjlighet att själv se filmen?

– Vi känner bara till några få bilder ur filmen, dem som man kan se i trailern på nätet. Därför ber vi inte om att vissa scener ur filmen tas bort. Vårt förslag syftar inte till censur. Vi försvarar tryckfriheten och anser den vara förenlig med respekt för de troendes känslor. Vi fortsätter att hoppas på att Sony tar ett beslut som kan förena tryckfriheten med respekten för våra känslor som katoliker.

– Vilken kontakt har ni lyckats få med Sony-Columbia? Har ni haft regelrätta möten som givit er möjlighet att diskutera frågan eller har det fått räcka med korrespondens?

– Det hade varit bra om vi kunnat träffa Sony och ha möten med dem. Vi har skickat flera brev i vilka vi förklarat vår synpunkt och bett dem om en konstruktiv dialog. Men svaret vi fått har bara varit färgat av vad man skulle kunna kalla ”artig likgiltighet”. De nöjde sig med att erkänna att de mottagit breven.

– Och hur har Sony-Columbia reagerat inför er oro?

– Vi har fått svar på ett indirekt sätt genom olika tidningar. I december månad fanns det i pressen en intervju med bolagets direktör där han bekräftade att filmen kommer att följa boken precis. På senare tid har jag läst några uttalanden gjorda av talesmän för Sony, där dessa bekräftar att ”denna film inte har något att göra med religion” och att man ”inte önskar såra någon”. Jag måste dock säga att det är svårt för mig att förstå hur en film som talar om Jesus, evangelierna, Maria Magdalena, den sista målitden, påven, biskoparna och Opus Dei, inte skulle ha något att göra med religion. 

– Det sägs att Opus Dei i USA har begärt att alla hänvisningar till prelaturen skulle tas bort från filmen...

– Naturligtvis föredrar vi att man lät bli att nämna Opus Dei. Men det vi har begärt från första stund är att filmen inte skall skymfa katolikerna i allmänhet. Att man inte skall beskriva kyrkan som en kriminell organisation, att man inte målar upp bilder som framställer den som något man måste hata… Att man sedan också på ett uppseendeväckande sätt speciellt hänvisar till Opus Dei, är något som kommer i andra hand.

– Har även Vatikanen deltagit i försöken att utöva lobbyverksamhet för att få vissa scener borttagna ur filmen eller är det bara ni själva som gjort det?

– Jag upprepar att vi alls inte försökt få scener borttagna ur en film som vi inte ens sett. Vi vill inte heller utöva någon som helst påtryckning. Det vi vill är att offentligen tala om hur vi ser på saken, på ett fredligt och lugnt sätt. Vad beträffar Vatikanens aktioner kan jag inte svara på vad man där företar sig.

– Ni har sagt att filmen ger en förvängd bild av den katolska kyrkan. Denna förvrängning gäller den katolska kyrkan i allmähet eller Opus Dei?

– Den främsta förvrängningen berör evangeliet, Kristi gestalt och kyrkan i sin helhet. Därför är det som vi bett Sony om att visa respekt för katolikerna i allmänhet. Med andra ord: vi vore inte tillfreds om det enda man gjorde vore att ta bort Opus Deis namn.

– Vad skulle hända om man tog bort de scener som svärtar ner den katolska kyrkan? Skulle filmen då vara värd att ses?

– Jag tror att man genom att på ett kreativt sätt ta tag i problemet skulle kunna finna lösningar. Bakom denna film finns utmärkta filmmakare som arbetar med hög kvalitet. Jag är säker på att de skulle kunna göra en intressant film, med spännande handling och intrig, utan att såra någon i onödan. Det vore något som vore mycket givande för oss alla, en symbolisk gest till förlikning, en gest som skulle uppmana till efterföljd och som människor i hela världen skulle uppskatta.

Gratisreklam 

– En del säger att tolkningen som Da Vinci-koden gör av skeendena bör ses som uttryck för mångfalden i det konstnärliga skapandet, även om priset att betala är att man sårar en del institutioner. Vad anser ni om detta yttrande?

– Detta är en mycket viktig och komplicerad fråga. Om vi bara hade att göra med en uppdiktad historia skulle det inte vara något problem. Då skulle varje läsare eller biotittare veta vad de hade att hålla sig till. Problemet ligger i att i detta speciella fall handlar det om en lek med dubbeltydigheter. Man säger att historien är till en del verklig och till en del påhittad, men man får inte veta var verkligheten slutar och fantasin sätter in. Och detta blir obehagligt när det rör sig om brott, blodiga gisslanden eller lögner. Ett exempel bara: Föreställ er att en film skulle avslöja – och på så sätt uttrycka mångfalden i det konstnärliga skapandet – att Sony-Columbia i själva verket bara är täckmanteln för kriminell verksamhet utförd av maffia och andra brottslingar, som använder investerarnas pengar till skändliga ändamål. Föreställ er sedan att manuskriptet blandar verkliga händelser med påhittade, på ett sätt som förvirrar. Jag tror inte att man då skulle säga att i diktens värld är allt tillåtet...

– Varför tror ni man valde Opus Dei som dem som personifierar filmens fabulering av verkligheten?

– Det har jag ingen aning om. Kanske det är därför att varken författaren eller manusskrivaren känner någon som tillhör det ”verkliga” Opus Dei. De har målat upp en skräckbild av något som inte existerar.

– Ni har sagt att ni inte tänker uppmana till bojkott av filmen. Kommer ni alltså inte att sända ut en formell kallelse till alla katoliker att de inte bör se den?

– Vi är emot alla former av bojkott och agressivt motstånd. Vi tror att vi här istället har ett tillfälle att påbörja en offentlig dialog, eftersom det nu inte varit möjligt att få till en sådan dialog direkt med filmbolaget. Vi önskar motsatsen till en bojkott, vi önskar få till stånd en dialog där vi får en möjlighet att informera om vem Kristus var och om Evangelierna, om den katolska kyrkan och om vad Opus Dei är för något.

– Anser ni det faktum att Opus Dei tänker sätta igång en stor kampanj där man informerar om sin verksamhet vara ett effektivt medel till förebyggande av den bild som allmänheten kommer att göra sig av er organisation när de sett filmen?

– Ja, vi befinner oss här inför en fantastisk möjlighet att få tala om och informera allmänheten om Jesus Kristus och om den katolska kyrkan. När det gäller Opus Dei specifikt så gör vi inget annat än besvarar alla de förfrågningar vi får. All uppståndelse har haft till följd att många människor önskar få veta vad Opus Dei är för något och vad vi gör. Alltsedan boken kom ut, inte bara i USA, har mer än en miljon människor kontaktat oss genom vår hemsida. Detta har haft till resultat att vi fått en indirekt publicitet. Men jag vill framhålla att det inte är vi själva som har satt igång det hela.

– Varför tror ni att ett verk som Da Vinci-koden har haft en sådan stor succé?

– Det stora intresset för Jesu gestalt är en del av förklaringen till romanens framgång. Om den skulle handla om någon annan än Jesus Kristus, skulle den inte väcka sådant intresse. En påhittad historia om en mycket känd person innebär gratis publicitet. Kanske allt detta är en uppmaning till oss katoliker, en lite oortodox uppmaning, som klargör för oss att vi måste börja tala mera om Kristus, själva lära känna evangeliet bättre och ta till oss kyrkans historia. Människorna av idag söker efter meningen med livet och döden, längtar efter den sanna kärleken. Och vi katoliker håller i händerna svaret på allt detta: Kristus. Kanske kan all uppståndelse runt filmen hjälpa oss att återvända till det väsentliga.

Rodrigo Barría Reyes // El Mercurio (Chile)