“Det är redan Advent”

Det är redan Advent. Vilken utmärkt tid för att förnya längtan, väntan, den ivriga åstundan efter Kristi ankomst, efter att han dagligen skall komma till din själ i eukaristin! – Ecce veniet! – se, han kommer, uppmuntrar Kyrkan oss. (Smedjan, nr. 548)

Kyrkoåret börjar och Mässans ingångsantifon uppmanar oss att betrakta ett ämne som är intimt förknippat med vårt kristna livs början, nämligen vår kallelse. Vias tuas, Domine, demonstra mihi et semitas tuas edoce me (Ps 25:4.), Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar. Vi ber Herren att leda oss, att visa oss sina fotspår så att vi kan uppnå fullheten av hans bud, kärleken (Jfr Matt 22:37, Mark 12:30, Luk 10:27).

Jag antar att ni i likhet med mig, då ni tänker på omständigheterna kring ert beslut att anstränga er att leva tron fullt ut, känner en djup tacksamhet gentemot Herren samtidigt som ni – utan falsk ödmjukhet – är ärligt övertygade om att det inte finns någon förtjänst alls från er sida. De flesta av oss har lärt sig att åkalla Gud i barndomen, av kristna föräldrar. Senare kanske lärare, kamrater eller bekanta på tusen olika sätt hjälpt oss att inte förlora Jesus Kristus ur sikte. (När Kristus går förbi, nr. 1)

Ta emot dagens text via e-post

email