Det som jag under fyrtio år har lärt ut är att en kristen bör utföra allt hederligt mänskligt arbete, intellektuellt eller manuellt, med största möjliga fulländning. Detta innebär med mänsklig fulländning (yrkeskunnande) och med kristen fulländning (av kärlek till Guds vilja och till människornas tjänst). Mänskligt arbete som utförs på detta sätt, även om det verkar vara den mest enkla och obetydliga syssla, formar världen på ett kristet sätt. Världens gudomliga dimension synliggörs och vårt mänskliga arbete förenas med det underbara skapelse- och frälsningsarbetet. Arbetet lyfts upp till nådens ordning, det helgas och blir Guds verk, operatio Dei, Opus Dei

När vi påminner de kristna om de underbara orden ur Första Moseboken som berättar att Gud skapade människan till att arbeta, har vi Kristi exempel för ögonen — Kristus som tillbringade nästan hela sitt liv på jorden som hantverkare i en liten by. Vi älskar det mänskliga arbetet som Han bejakade, utvecklade och helgade. I arbetet — i människors ädla och kreativa strävan — finner vi inte endast ett av de högsta mänskliga värden, det oumbärliga verktyget för att uppnå sociala framsteg och rättvisa bland människor, utan också ett tecken på den kärlek Gud hyser till sina skapade varelser, och på människors kärlek till varandra och till Gud. I arbetet ser vi en väg till fullkomlighet, en väg till helighet. (Samtal med Josemaría Escrivá, nr. 10)