Om vi inte vill slösa bort tiden i onödan - inte heller med falska ursäkter om de yttre svårigheter vi möter i vår omgivning, för sådana har det funnits gott om alltsedan kristendomens första tid - måste vi vara mycket medvetna om att Jesus Kristus har velat att effektiviteten av våra ansträngningar för att få med oss människorna i vår omgivning i vanliga fall skall vara direkt beroende av vårt inre liv. Kristus har ställt upp heligheten som ett nödvändigt villkor för ett fruktbart apostolat: rättare sagt, strävan efter att vara trogna, för heliga blir vi aldrig här på denna jord. Det verkar otroligt, men Herren och våra medmänniskor behöver vår absoluta trohet, utan förbehåll eller förskönande omskrivningar. De behöver vår trohet till det yttersta, utan medelmåttighet och kompromisser, att vi fullt ut lever vårt kristna kall och utövar det med fullständigt ansvar av hela vårt hjärta.

Någon av er kanske tror att jag bara vänder mig till några få utvalda. Lura inte er själva så lätt, av feghet eller bekvämlighet! Var i stället medvetna om Guds angelägna kallelse till var och en att bli en annan Kristus, ipse Christus, Kristus själv. Med andra ord, att det är angeläget att hela vårt uppträdande skall stämma överens med trons normer, för vår helighet - den helighet vi bör sträva efter - är inte någon andra klassens helighet, det finns ingen sådan. (Guds vänner, nr. 5-6)