S:t Josemaría Dagliga texter

En ny omvändelse

Den salige Josemaría skrev i ”Smedjan” nr. 32: ”Att komma närmare Gud innebär att vara redo att omvända sig på nytt, att ännu en gång räta till kursen, att lyssna uppmärksamt till hans ingivelser – de heliga önskningar han väcker till liv i våra själar – och att sätta dem i verket.”

Omvändelsen är ett ögonblicks verk, helgelsen är en uppgift för hela livet. Kärlekens gudomliga frö, som Gud har sått i våra själar, strävar efter att växa, visa sig i verk, bära frukt som ständigt svarar mot det som är välbehagligt för Herren. Därför bör man alltid vara beredd att börja om på nytt, att – i nya livssituationer – åter möta ljuset, drivfjädern för vår första omvändelse. Och därför måste vi förbereda oss med en fördjupad samvetsrannsakan och be Herren om hjälp så att vi förmår lära känna honom bättre och bättre lära känna oss själva. Det finns ingen annan väg, om vi verkligen skall omvända oss på nytt.

När Kristus går förbi, 58, 9

Jag råder dig att någon gång försöka återvända ... till början av din "första omvändelse" vilket kanske inte helt och hållet innebär att man blir som ett barn, men åtminstone är väldigt nära just det. I det andliga livet måste man låta sig ledas med fullt förtroende, utan rädsla eller falskhet. Man måste tala med absolut tydlighet om vad man har i huvudet och i själen.

Plogfåran, 145

Man stiger upp mot sin omvändelse genom att vara ödmjuk, längs den väg som består i att böja sig ned.

Plogfåran, 278

Den kristna tron är inte en bekväm väg; det räcker inte med att “befinna" sig i Kyrkan och låta åren gå. Den första omvändelsen – detta enastående ögonblick, som var och en av oss kommer ihåg, då man klart insåg allt vad Herren begärde av oss - är av stor vikt i vårt liv, i de kristnas liv; men ännu mer betydelsefulla och även svårare är de senare omvändelserna. Och för att underlätta den gudomliga nådens verkan i dessa senare omvändelser är det nödvändigt att behålla själen ung, att åkalla Herren, att kunna lyssna, att upptäcka vad som gått snett, att be om förlåtelse.

När Kristus går förbi, 57, 1

Det mänskliga livet är på något sätt ett ständigt återvändande till vår Faders hus. Att återvända genom ångern, denna hjärtats omvändelse som innebär en önskan om förändring, ett fast beslut att bättra oss och som därför tar gestalt i uppoffring och hängivelse. Att återvända till Faderns hus genom förlåtelsens sakrament, i vilket vi genom att bekänna våra synder åter ikläder oss Kristus och på så sätt blir till hans bröder, medlemmar i Guds familj.

När Kristus går förbi, 64, 7

Tappa aldrig modet, för Herren är alltid beredd att ge dig den nåd som är nödvändig för den nya omvändelse som du är i behov av för att göra framsteg på det övernaturliga planet.

Smedjan, 237