När man verkligen vill lätta sitt hjärta kommer man, om man är rättfram och enkel, att be personer som älskar och förstår en om råd; att samtala med sin far, sin mor, sin hustru eller make, sin bror eller vän. Redan detta är dialog, även om man ofta snarast önskar låta sina känslor breda ut sig, berätta vad som händer och sker, än lyssna till råd. Låt oss börja handla så med Gud, säkra på att han lyssnar på oss och svarar; då kommer vi att bli uppmärksamma på Honom och öppna vårt samvete för ett ödmjukt samtal för att i förtroende redogöra för allt som rör sig i vårt huvud och i vårt hjärta: glädjeämnen, sorger, förhoppningar, besvikelser, framgångar, misslyckanden och rentav de minsta detaljer som inträffat under dagens lopp. Vi kommer att ha erfarit att allting intresserar vår himmelske Fader. (...)

Då kommer vi, nästan utan att lägga märke till det, att gå framåt med gudomliga steg, kraftiga och spänstiga, och vi kommer att känna en djup övertygelse om att tillsammans med Herren är även smärta, försakelse och lidande njutningsfulla. Vilken styrka det är för ett Guds barn att veta att det befinner sig så nära sin Fader! Därför står jag fast och tryggt med dig, min Herre och Fader, oavsett vad som händer, för du är min klippa och min borg. (Guds vänner, nr. 245-246)