Må vi älska alla, förstå, ursäkta

Kärleken till människorna, för Guds skull, gör att vi älskar alla, förstår, ursäktar, förlåter … Vi bör ha en kärlek som överskyler det mänskliga eländets många tillkortakommanden. Vi måste ha en stark och varm kärlek, ‘veritatem facientes in caritate’, så att vi kan försvara sanningen utan att såra. (Smedjan, nr. 559)

Ni kommer - liksom jag själv - att dagligen märka att ni tyngs av ett stort antal fel. När man, med Guds hjälp, kämpar för att göra sig kvitt dem har de inte någon avgörande betydelse och man kan besegra dem, även om det verkar som att man aldrig lyckas rycka upp dem med roten helt och hållet. Trots dessa svagheter kommer du dessutom att bidra till att åtgärda andra människors stora brister, om du anstränger dig för att besvara Guds nåd. Då du erkänner att du är lika svag som de - att du skulle kunna begå alla tänkbara fel och förskräckligheter - kommer du att vara mer förstående, och mildare, men samtidigt mera krävande, för att vi alla skall komma att besluta oss för att älska Gud av hela vårt hjärta.

Vi kristna, Guds barn, måste bistå våra medmänniskor och ärligt göra just det som hycklarna ondsint viskade till vår Herre: du ser inte till personen. Det vill säga att vi helt och hållet skall vägra att göra åtskillnad mellan olika personer - alla människor angår oss! - även om vi självfallet bör börja med att ägna oss åt de personer som Gud av en eller annan anledning - även av skäl som ytligt sett kan verka vara rent mänskliga - har satt vid vår sida. (Guds vänner, nr. 162)

Ta emot dagens text via e-post

email