”Skärtorsdagens mysterium”

Vi måste göra till våra egna, införliva dessa Jesu ord: ‘desiderio desideravi hoc Pascha manducare vobiscum’ – hur har jag inte längtat efter att äta denna påskmåltid med er! Det finns inget bättre sätt att uttrycka vårt ytterst stora intresse och vår kärlek för det heliga mässoffret än att noga vårda de minsta detaljer i de ceremonier som Kyrkan i sin vishet föreskriver.

Och förutom av Kärleken måste vi känna oss manade även av "nödvändigheten" att efterlikna Jesus Kristus, inte bara i vårt inre, utan även till det yttre och röra oss – i hela utrymmet runt det kristna altaret – med den högtidliga rytm och harmoni som kännetecknar en lydig helighet, som identifierar sig med Kristi bruds vilja, det vill säga med Kristi egen vilja. (Smedjan, nr. 833)

Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet. Denna vers av den helige Johannes förbereder läsaren av hans evangelium på att någonting stort kommer att hända samma dag. Det är en ömt tillgiven inledning, jämförbar med den som den helige Lukas återger: Hur har jag inte längtat, säger Herren,efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. Låt oss börja med att redan nu be den helige Ande att förbereda oss, så att vi kan förstå var och en av Jesu Kristi gester och uttryck. Vi vill nämligen leva ett övernaturligt liv, för Herren har uppenbarat sin vilja att ge sig till oss som näring för själen och för att vi skall erkänna att endast han har det eviga livets ord.

Tron får oss att tillsammans med Simon Petrus bekänna: Vi tror och vi förstår att du är Kristus, Guds son. Denna tro, tillsammans med vår fromhet, får oss att i dessa stunder av yttersta vikt ta efter Johannes djärvhet: vi närmar oss Jesus och lutar huvudet mot Mästarens bröst, mot honom som innerligt älskade de sina och som skulle älska dem intill slutet, som vi nyss har läst.

Inga ord räcker för att ge ens en ungefärlig förklaring av Skärtorsdagens mysterium. Men det är inte svårt att föreställa sig en del av de känslor som uppfyllde Jesu Kristi hjärta den kvällen, den sista som han tillbringade med de sina innan offret på Kalvarieberget. (När Kristus går förbi, nr. 83)

Ta emot dagens text via e-post

email