"Släpp aldrig greppet om mig"

Låt oss påminna Jesus om att vi är barn. Och barn, små och enkla barn, måste anstränga sig mycket för att ta sig uppför ett trappsteg! Barnet står där och det verkar som om det bara slösar tid. Till sist har det tagit sig upp för trappsteget.

Och så ett trappsteg till Med händer och fötter, ja med hela kroppen skjuter det på och når en ny triumf: ännu ett trappsteg. Och så är det dags att börja om igen. Vilka ansträngningar! Nu är det bara en liten ansträngning kvar … men, då snubblar barnet och aj! … så bär det av nedför! Blåslaget och gråtande med stora tårar börjar det stackars barnet på nytt sin väg uppåt.

Så är det med oss, Jesus, när vi är ensamma. Ta oss i dina tillgivna armar, som en stor och god Vän till det enkla barnet. Lämna oss inte innan vi är uppe; och då – o, då – kommer vi att kunna besvara din barmhärtiga Kärlek, med barnslig djärvhet, och säga dig, ljuve Herre, att förutom Maria och Josef, finns det inte och kommer inte att finnas någon dödlig – och det har funnits en hel del galningar – som älskar dig som jag älskar dig. (Smedjan, nr. 346)

Jag fortsätter att be med hög röst, och ni, var och en av oss, inom oss, bekänner för Herren: Herre, vad lite jag är värd, vad feg jag har varit otaliga gånger! Hur ofta har jag inte felat!: vid det där tillfället och vid det där andra, då och nu. Vi kan dessutom utbrista: Gudskelov har du stött mig, Herre, med din arm, för jag ser att jag skulle kunna begå alla tänkbara vidrigheter. Släpp aldrig greppet om mig, lämna mig inte, behandla mig alltid som ett barn. Må jag vara stark, modig, helgjuten. Men hjälp mig som den oerfarna människa jag är, led mig med din hand, Herre, och se till att även din moder är vid min sida och skyddar mig. Och då possumus, då kommer vi att kunna ha dig som föredöme.

Det är inte högmod att hävda att vi kan, detta possumus! Jesus Kristus visar oss denna gudomliga väg och uppmanar oss att vi skall följa den, för han har gjort den mänsklig och tillgänglig för vår svaghet. Därför har han sänkt sig så lågt. Detta är skälet till att han ödmjukade sig och tog en tjänares gestalt, han, Herren, vilken som Gud var lika Fadern. Men han avklädde sig sitt majestät och sin makt, inte sin godhet eller sin barmhärtighet.

Guds godhet vill göra vägen lätt för oss. Låt oss inte avvisa Jesu uppmaning, låt oss inte svara honom med ett nej, låt oss inte slå dövörat för hans kallelse, för det finns inga undanflykter, vi har inga skäl för att fortsätta anse att vi inte kan. Mina bröder, jag ber er därför innerligt: Tillåt inte att ett så värdefullt föredöme visats er förgäves, efterlikna honom och förnya er i djupet av era själar. (När Kristus går förbi, nr. 15)

Ta emot dagens text via e-post

email