S:t Josemaría Dagliga texter

"Ta med förtröstan din tillflykt till Jungfru Maria"

När du känner att ditt hjärta är torrt och du inte vet vad du skall säga, ta med förtröstan din tillflykt till Jungfru Maria och säg till henne: du min obefläckade Moder, be för mig. Om du åkallar henne med tro, kommer hon att låta dig erfara - mitt i din torka - Guds närhet. (Plogfåran, nr. 695)

Låt oss nu betrakta hans heliga moder, som även är vår moder. På Kalvarieberget, vid korset, ber hon. Det är inte något nytt för Maria. Det har hon alltid gjort medan hon utfört sina plikter, då hon ägnat sig åt sitt hem. Medan hon var upptagen av jordiska göromål, fortsatte hon att vara uppmärksam på Gud. Kristus, perfectus Deus, perfectus homo, ville att även hans moder, den mest upphöjda människan, full av nåd, skulle befästa oss i denna strävan efter att ständigt lyfta blicken mot Guds kärlek. Tänk på bebådelsen: ärkeängeln kommer för att ge sitt gudomliga budskap - förkunnelsen om att hon skall bli Guds moder - och finner henne i bön. Maria är helt försjunken i Herren, då den helige Gabriel hälsar henne: Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig. Några dagar senare utbrister hon i den glädjefyllda Magnificat - denna marianska hymn som den helige Ande har fört vidare till oss genom den helige Lukas finkänsliga trofasthet - frukten av den heliga Jungfruns vanemässiga umgänge med Gud.

Vår moder har mediterat länge över vad Gamla Testamentets heliga kvinnor och män som väntade på Frälsaren hade sagt, och även över de händelser som de hade deltagit i. Hon har beundrat det stora antal underverk, Guds översvallande barmhärtighet gentemot sitt folk som så många gånger visat sig otacksamt. Då hon betraktar Himmelens ömhet som ständigt förnyas, strömmar kärleken ur hennes obefläckade Hjärta: Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Denna goda moders barn, de första kristna, hade lärt av henne och även vi kan och bör lära oss. (Guds vånner, nr. 241)