Godkännandet är det sista steget före helgonförklaringen av Karol Wojtyła (1920-2005) samt saligförklaringen av Álvaro del Portillo (1914-1994). Påven har dessutom undertecknat ett dekret om ett underverk tillskrivet Moder Esperanza de Collevalenza (1893-1983).
Helgonförklaringskongregationen har också fattat beslut om att helgonförklara den salige Johannes XXII, den påve som sammankallade Andra Vatikankonciliet 1959. Den heliga Stolen har också meddelat att andra dekret undertecknats som man kan läsa om på www.vatican.va .
Biskop Javier Echevarría: “Ett lyckligt sammanträffande”
För biskop Javier Echevarría, prelaten för Opus Dei, innebär nyheterna “en stor glädje och ett lyckligt sammanträffande”. “Johannes Paulus II” säger prelaten “hängav sig generöst och outtröttligt åt mänsklighetens tjänst. Han förde oss närmare Gud genom sin djuplodande undervisning i tron: muntligt, skriftligt, med meningsladdade bilder och gester. Livet igenom fann han sitt stöd i en innerlig förening med Jesus Kristus. Det räcker med att ha sett honom be för att förstå hur fruktbar hans tjänst i Kyrkan var.”
Johannes Paulus II och Johannes XXII “var verkligen fäder som stod nära alla de troende i Kyrkan och i synnerhet – det kan jag bekräfta – denna del av Kyrkan som är Prelaturen Opus Dei. Jag tror att miljontals människor kände sig som påvens ‘utvalda barn’ under deras ämbetstid.”
Prelaten minns biskop Álvaro del Portillo som “ett enormt stöd för den helige Josemaría och en av påvens Johannes Paulus II trognaste medarbetare.” Han tillägger: “Jag vänder mig i bön till denne gode och trogne tjänares och ber att han ‘smitter’ oss med sin trohet till Gud, till Kyrkan, till påven, till den helige Josemaría, till vänner. Att han utverkar åt oss ett samhällssamvete som uttrycker sig genom talrika initiativ för de mest behövande i hela världen. Att han delar med av sin förkärlek för familjen och sin liderliga kärlek till prästerkapet så väl som av sin varma och enkla fromhet där Jungfru Maria alltid fanns med.”
Underverket som tillskrivs Don Álvaro
Miraklet eller underverket som den heliga Stolen har tillerkänt gäller det omedelbara tillfrisknandet av den chilenska pojken José Ignacio Ureta Wilson. Några dagar efter sin födelse fick han hjärtstillestånd på över en halvtimme med massiv blödning. Hans föräldrar bad med stor förtröstan om den avlidne biskopen Álvaro del Portillos förböner. När läkarna trodde att barnet hade dött började det nyföddas hjärta helt oväntat slå igen utan ytterligare behandling och uppnådde 130 slag per minut. Trots sin svåra kliniska bakgrund har José Ignacio haft en helt normal utveckling och är nu 10 år gammal. Tillfrisknandet skedde i augusti 2003.
När miraklet blev godkänt förklarade Monsignore Flavio Capucci, prelaturens representant för helgonförklaringsprocessen, att de hade mottagit ca 12.000 undertecknade berättelser om olika bönhörelser genom biskop Álvaros förböner. ”Vi har fått in berättelser om alla möjliga slags bönhörelser av såväl materiell som andlig art. De mest slående är förstås de utomordentliga tillfrisknandena av olika slag, t ex melanomcancer med metastas som försvunnit efter att man anförtrott sig till Don Álvaro eller ett barns återhämtning utan sviter efter att ha drunknat i en bassäng.” Han tillägger att många av tjänsterna handlar om familjelivet: ”gifta par som återfått frid i hemmet; barnafödslar – ofta efter många års väntan innan föräldrarna vände sig till Don Álvaro; försoning mellan förargade släktningar; födande av friska barn efter diagnoser om att barnen skulle ha medfödda sjukdomar ... Don Álvaro stödde familjer mycket och hans förkunnelse om familjen var bred och djup. Det är kanske därför människor spontant vänder sig till hans förböner i sådana frågor.”
Monsignore Capucci förklarar att nu när miraklet har godkänts åligger det den heliga Stolen att fastställa ett datum för saligförklaringen. Ceremonin kommer sannolikt att äga rum i Rom som är den stad där den vörnadsvärde Álvaro del Portillo dog.”
Kort biografi
Álvaro del Portillo föddes i Madrid den 11 mars 1914, det tredje av åtta barn. Han blev doktor i väg- och vattenbyggnadsteknik, i filosofi och i kyrkorätt. Han blev medlem i Opus Dei 1935. Mycket snart blev han det starkaste stödet för grundaren, den helige Josemaría. Dekretet om hans heroiska dygder, som utfärdades av helgonförklaringskongregationen den 28 juni 2012, beskriver honom som “en ytterst vänlig och älskvärd man, som utstrålade frid och lugn bland sina medmänniskor.”
Han prästvigdes 1944 och flyttade till Rom 1946. Genom sin andliga verksamhet sida vid sida med den helige Josemaría och sitt arbete för den heliga Stolen utvecklade han en djup syn på lekmännens roll och ansvar i Kyrkans uppdrag genom yrkesarbetet och samhälls- och familjerelationer. Mellan 1947 och 1950 utvecklade han Opus Dei:s apostoliska expansion i Rom, Milan, Neapel, Palermo och andra italienska städer. Han främjade kristna utbildningsaktiviteter och erbjöd sina tjänster som präst till talrika människor.
Från påven Pius XII:s till Johannes Paulus II:s ämbetstid genomförde han många uppdrag åt den heliga Stolen. Han deltog aktivt i Andra Vatikankonciliet och var rådgivare under många år för Troskongregationen.
Den 15 september 1975 valdes han till den helige Josemarías förste efterträdare efter dennes död. Då påven Johannes Paulus II den 28 november 1982 upprättade Opus Dei som personalprelatur, utnämnde han Alvaro del Portillo till Opus Deis prelat och biskopsvigde honom den 6 januari 1991. Under sina år som prelat främjade han prelaturens pastorala arbete i 20 nya länder samt talrika sociala och pedagogiska initiativ.
I gryningen den 23 mars 1994 dog Biskop Álvaro del Portillo i Rom, bara några få timmar efter att ha återvänt från en vallfärd till det Heliga Landet. Sedan hans död har tusentals människor skrivit ner sina minnen om honom och vittnat om hans vänlighet och varma leende, hans ödmjukhet, hans övernaturliga djärvhet och den inre friden som hans ord ingav dem.
