Plats i Katolska Kyrkan

Den andliga utbildning som Opus Dei erbjuder kompletterar det arbete som utförs i lokalkyrkorna. De personer som blir medlemmar i Opus Dei är även fortsättningsvis medlemmar i det stift de tillhör.

Opus Dei grundades 1928. 1941 godkändes av biskopen i Madrid och 1947 av den Heliga Stolen. Från och med 1982 är Opus Dei en personalprelatur i Katolska Kyrkan.

Den juridiska institution som kallas personalprelatur infördes av Andra Vatikankonciliet för att möjliggöra utvecklingen av särskilda pastorala uppdrag. Personalprelaturerna ingår i Kyrkans hierarkiska struktur. De består av lekmän och präster som, under en prelats ledning, medverkar organiskt för att utföra prelaturens särskilda uppdrag.

Opus Deis verksamhet består i att utbilda prelaturens lekmän så att de kan utveckla – var och en på sin egen plats i Kyrkan och i världen – en mångsidig apostolisk verksamhet och i sin omgivning sprida insikten om att alla är kallade till helighet.

Den apostoliska verksamhet som utförs av prelaturens medlemmar, liksom den som många andra katoliker utför, strävar efter att göra den kristna tron levande, vilket med Guds nåd kommer församlingarna och lokalkyrkorna till godo: dess frukter är omvändelser, ett mer omfattande deltagande i Eukaristin, ett tätare deltagande i de andra sakramenten, spridande av evangeliet i miljöer som ibland kan vara fjärran från tron, initiativ för solidaritet med de mest behövande, medverkan i katekesundervisning och i andra församlingsaktiviteter samt medverkan i stiftsorganisationer.

Det apostolat som utförs av Opus Deis medlemmar utvecklas inom ramen för den särskilda karisma som är specifik för prelaturen: helgandet av arbetet och av det vanliga livets företeelser.

Opus Deis ledare främjar enheten mellan prelaturens medlemmar och stiftets herdar, uppmuntrar dem att fördjupa sin kännedom om stiftsbiskoparnas och biskopskonferensens anvisningar och uppmuntrar dem att omsätta dem i praktiken, var och en i enlighet med sina personliga, familjära och yrkesmässiga omständigheter.

Till följd av den helt och hållet andliga karaktären av dess uppdrag, blandar sig prelaturen inte i timliga frågor, vilka dess medlemmar tar ställning till med full personlig frihet och personligt ansvar.

Stadgarna påpekar att prelaturens medlemmar, när det gäller deras yrkesarbete, deras sociala och politiska uppfattningar osv., inom ramen för den katolska tros- och moralläran, har samma fulla frihet som alla andra katolska medborgare. Prelaturens ledare är förpliktade att helt och hållet avstå från att ens ge råd gällande dessa områden.