”Idag vill jag bara säga: Tack!” Efter tillkännagivandet av datumet för helgonförklaringen av den Salige Josemaría Escrivá de Balaguer, kom dessa rörande ord från biskop Javier Echevarría, som är den andra efterträdaren till grundaren i prelaturen Opus Deis ledning. Prelaten har uttryckt sin tacksamhet till den Heliga Treenigheten, till Kyrkan, till den saliges familj och till de präster, ordensfolk och lekmän ”som på ett eller annat sätt bidrog till hans utbildning”. Han har också velat visa sin tacksamhet till de fattiga och de sjuka ”som frikostigt gav honom det enda de ägde och gjorde sin smärta till en bön för Opus Deis grundares prästerliga verksamhet”. Utan att glömma ”dessa tusentals människor vars namn, i många fall, vi inte ens känner till”. Biskopen har även förenat sin tacksamhet till de andra åtta saliga som på olika datum kommer att bli föreslagna för den universella Kyrkans vördnad. ”De levde i varsin tid, sitt land och sina olika livsomständigheter” sa han. ”Envar hade sin egen personlighet men hos dem alla ser vi några gemensamma drag”.

Ja, heligheten är hela Kyrkans fädernearv. ”Josemaría Escrivás personliga historia och historien om den institution som han grundade är märkta av den kyrkans gemenskap, vilken är ett utmärkande drag i alla helgons biografier”, underströk igår monsignor Flavio Capucci, postulator för helgonförklaringsprocessen av Opus Deis grundare. Dessa är ord som blir bekräftade i olika bevis på aktning och tillgivenhet för det nya helgonet, vilka härrör från källor avlägsna Prelaturen och som betonar betydelsen av det vardagliga livets helgelse, detta drag som utgör kärnar i Verkets anda, dess ”DNA”.

Monsignore Domenico Sigalini, styrelseledamot för Katolska Aktionen, har talat om Josemaría Escrivá som en person som ” fångade in Guds drömmar för mänskligheten”. Att det finns någon som lyckas få lekmännen att försöka göra heligheten till en ”vardagserfarenhet i sitt arbete, i sin yrkeskompetens, i sina sociala relationer, i den vardag som så många betraktar som ett stort lidande medan de längtar efter fritiden och förströelsen, är en stor gåva från Gud”, menade monsignore Domenico. Med denna karisma, ”kan lekmännen bidra på ett effektivt sätt till en förnyelse i arbetets, politikens, ekonomins, konstens och kommu-nikationens värld, och därigenom återge de olika sociala miljöer deras livskraft”: så uttrycker Focolare-rörelsen sin gunst. ”Allt arbete är ett tillfälle till att bli helig. I denna mening – säger Giancarlo Cesana från Cummunione e Liberazione – känner jag kristendomens dragningskraft och styrka, en erfaren verklighet som förvandlar, och ger mening åt, varje livsomständighet, även de mest vardagliga och banala”. Brian Kolodiejchuck, postulator för helgonförklarings-processen av ett annat stort vittne för tron, Moder Teresa av Kalkutta, har gjort en jämförelse av det nya helgonets relation till de fattiga: likväl hos den albanska nunnan som hos den spanska prästen, ”var tron, som ledde dem till att uppräcka Kristus i varje människa, grundvalen”.