I Mässan – jag insisterar – handlar Gud, Treenigheten, och inte människan. Prästen som firar Mässan bidrar till vår Herres plan genom att låna ut sin kropp och sin röst, men han agerar inte i eget namn, utan in persona et in nomine Christi, i Kristi person och i Kristi namn.
Treenighetens kärlek till människorna skänker genom Kristi närvaro i Eukaristin Kyrkan och hela mänskligheten alla nådegåvor. Detta är det offer som Malaki profeterade om: Från öster till väster är mitt namn stort bland folken, och överallt frambär man rökelseoffer åt mitt namn, ett rent offer. Det är Kristi offer som frambärs åt Fadern med den helige Andes medverkan: ett offer av oändligt värde, som bland oss förevigar den återlösning som det gamla Förbundets offer inte kunde utverka. (När Kristus går förbi, nr. 86)
"I Mässan handlar Treenigheten, och inte människan"
Är det inte underligt att många kristna som är långsamma och nästan högtidliga i sällskapslivet (de har inte bråttom), och som tar det lika lugnt i sitt föga ansträngande yrkesengagemang, då de sitter till bords och på sina lediga stunder (de har inte bråttom då heller), plötsligt känner sig jäktade och i sin iver till och med försöker jäkta prästen så att han förkortar den tid som skall ägnas åt det heliga Mässoffret? (Vägen, nr. 530)
Printed | Dokument automatiskt skapad från https://opusdei.org/sv-se/dailytext/i-massan-handlar-treenigheten-och-inte-manniskan/ (2024-04-25)