Försök inte vara vuxen. Var ett barn, alltid ett barn
Försök inte vara vuxen. Var ett barn, alltid ett barn, även om du skulle dö av hög ålder. Om ett barn snubblar och ramlar omkull, så är det ingen som förvånas ... dess far kommer snabbt för att ställa det på benen igen. När den som ramlar är vuxen, så är den första impulsen att skratta. När den första impulsen är över ger löjet ibland vika för medlidande. Men vuxna måste resa sig själva.
"Var verkligen lika barn!"
Jag råder dig att någon gång försöka återvända ... till början av din ”första omvändelse” vilket kanske inte helt och hållet innebär att man blir som ett barn, men åtminstone är väldigt nära just det. I det andliga livet måste man låta sig ledas med fullt förtroende, utan rädsla eller falskhet. Man måste tala med absolut tydlighet om vad man har i huvudet och i själen. (Plogfåran, nr. 145)
"Var barn som längtar efter Guds ord"
Vår vilja är med Guds nåd allsmäktig inför honom. Om vi, med tanke på de många saker som förolämpar Gud, säger till honom med en handlingskraftig vilja, exempelvis när vi åker spårvagn: ”Min Gud, jag skulle vilja göra en akt av kärlek och gottgörelse för varje varv som den här vagnens hjul går runt”, så har vi i samma ögonblick inför Jesus älskat och gottgjort så mycket som vi önskade.
Himmelske Fader, hjälp mig
Jag vill upprepa något väldigt trösterikt till dig som blir nedstämd: åt den som gör vad han kan, förnekar inte Gud sin nåd. Vår Herre är en Fader, och om en son säger stilla i sitt hjärta: - Himmelske Fader, här är jag, hjälp mig … Om han vänder sig till Guds Moder, som är vår Moder, går han framåt.