Opus Dei

I det heliga mässoffret tar prästen vår Guds kropp och kalken med hans blod och höjer dem över jordens alla ting och säger ‘per Ipsum, et cum Ipso et in Ipso’ – genom min Kärlek, med min Kärlek, i min Kärlek! Förena dig med denna gest. Mer än så: införliva denna verklighet i ditt liv. (Smedjan, nr. 541)

Lev förenade i de heligas samfund med en särskild styrka sinsemellan. Då kommer var och en att såväl i sin inre kamp som i sitt yrkesarbete känna glädjen och kraften i att inte vara ensam. (Vägen, nr. 545)

Jesu ödmjukhet: i Betlehem, i Nasaret, på Kalvarieberget ... Men han förödmjukar och tillintetgör sig själv ännu mer i den heliga hostian; mer än i stallet, mer än i Nasaret eller på Korset. Hur mycket måste jag inte älska Mässan av den anledningen! (”Vår” Mässa, Jesus ...) (Vägen, nr. 533)

Säg så här när du tar emot Honom: Herre, jag hoppas på dig; jag tillber dig, jag älskar dig, öka min tro. Var mitt stöd då jag vacklar, du som velat stanna kvar hos oss i eukaristin, försvarslös, för att bota människornas svaghet. (Smedjan, nr. 832)

Är det inte underligt att många kristna som är långsamma och nästan högtidliga i sällskapslivet (de har inte bråttom), och som tar det lika lugnt i sitt föga ansträngande yrkesengagemang, då de sitter till bords och på sina lediga stunder (de har inte bråttom då heller), plötsligt känner sig jäktade och i sin iver till och med försöker jäkta prästen så att han förkortar den tid som skall ägnas åt det heliga Mässoffret? (Vägen, nr. 530)

Var en eukaristisk själ! Min son, om tabernaklet är dina tankars och förhoppningars centrum, hur rikliga kommer inte din helighets och ditt apostolats frukter att bli! (Smedjan, nr. 835)

Ta ständigt din tillflykt till tabernaklet, kroppsligen eller med hjärtat, för att känna dig trygg, för att känna dig fridfull: och även för att känna dig älskad … och för att älska! (Smedjan, nr. 837)