Rom, den 13september 2023
Mina kära: må Jesus vaka över mina barn!
Högtiden för det heliga korsets upphöjelse, som vi firar i morgon, påminner oss om att »Genom Kristi lidande upphörde korset att symbolisera straff och blev ett segertecken. Korset är Frälsarens sinnebild: In quo est salus, vita et resurrectio nostra,i det finns vår frälsning, vårt liv och vår uppståndelse.« (S:t Josermaría, Korsvägen, Station II, nr 5). Med anledning av denna högtid föreslår jag att vi än en gång med särskild uppmärksamhet betraktar korsets mysterium. Där upptäcker vi att »kristen frihet inte på något sätt är godtycklig; den är att i Kristi efterföljelse ge sig själv ända intill offret på korset. Det kan verka som en paradox, men Herren nådde kulmen av sin frihet på korset, likaväl som sin kärleks höjdpunkt. När de på Golgata ropade till honom: "Om du är Guds Son, kom ner från korset", visade han sin frihet som Son just genom att stanna kvar på schavotten för att till fullo uppfylla Faderns barmhärtiga vilja« (Benedictus XVI, Angelus, 1 juli 2007).
Under de kommande veckorna kommer vi att förnya vår tacksamhet till Herren när ännu en årsdag infaller av den dag då han visade Opus Dei för den helige Josemaría. Den 6 oktober kommer vi med glädje att minnas vår grundares helgonförklaring. Han var alltid medveten om att han bara var ett instrument för att en gudomlig vilja skulle förverkligas. Hur skulle vi kunna undgå att minnas att han, när Opus Dei tog sina första steg, skrev till oss: »Guds verk kommer för att uppfylla Guds vilja. Var därför djupt övertygade om att himlen är fast besluten att det ska utföras« (Instruktion, 19-III-1934).
Under min nyligen genomförda resa i Asien och Oceanien, och även genom nyheter som nått mig från många andra platser, har jag än en gång sett önskan hos så många själar att vara trogna den anda som började spridas på jorden 1928. Låt oss fyllas av övernaturlig entusiasm inför den uppgift som Gud har gett oss. Låt oss inte krympa våra horisonter: var vi än befinner oss – tillsammans med så många av våra bröder och systrar i tron – kan vi så fred och glädje – Herrens fred och glädje – i denna vår värld.
Jag är glad att kunna berätta att vi – efter sommaruppehållet på det norra halvklotet – tillsammans med Diskasteriet för prästerna håller på att arbeta med att formulera det förslag till ändringar i stadgarna som skall läggas fram för den helige fadern. Fortsätt att stödja denna process med era böner och med barnets hoppfulla överlåtelse. Det har inte saknats tolkningar av denna fråga i media och på sociala medier, och många av er har skrivit till mig om era frågor och farhågor. Jag tackar er och jag förstår er omsorg om Verket, som tillhör oss alla; låt oss ta vara på de möjligheter som dessa omnämnanden ger till att med glädje sprida den anda vi har fått från Herren. Liksom i de tidigare meddelandena av den 3 juni och den 10 augusti – som jag föreslår att ni läser igen – kommer vi, när dikasteriet anser det lämpligt, att hålla er informerade om hur detta arbete fortskrider.
Under de första dagarna i oktober kommer biskopssynoden att inledas. Jag ber er om förböner för detta möte, som påven Franciskus har bett oss att göra. Mellan den 4 och 9 i oktober kommer jag att vara i Portugal. Jag räknar med att ni skall följa mig andligen på denna resa, under vilken jag kommer att träffa många människor. Jag anförtror mig åt Vår Fru av Fatima så att jag, även med er hjälp, kan utföra ett gott arbete. Och jag ställer er alla under hennes moderliga beskydd.
Jag sänder er min allra mest kärleksfulla välsignelse
Er Fader
