Många påbörjar men få avslutar. Vi som försöker uppföra oss som Guds barn bör tillhöra den senare kategorin. Glöm inte att bara uppgifter som avslutas med kärlek, som avslutas väl, förtjänar det beröm från Herren som vi kan läsa i den heliga Skrift: Slutet är bättre än början.

Många kristna är inte längre övertygade om att det helgjutna liv som Herren kräver av sina barn förutsätter att vi verkligen bemödar oss om att omsorgsfullt slutföra våra uppgifter - som vi skall helga - även i dess minsta delar.

Vi får inte erbjuda Herren något som inom ramen för våra stackars mänskliga begränsningar inte är perfekt, fläckfritt, noggrant utfört även i minsta detalj: Gud tar inte emot hafsverk. Ni får inte offra något med fel, förmanar oss den heliga Skrift,ett sådant blir inte till behag. Därför måste vars och ens arbete, de göromål som vi ägnar våra dagar och vår energi åt, vara ett offer som är värdigt Skaparen, operatio Dei, Guds arbete och arbete för Gud: kort sagt, ett fulländat, oklanderligt utfört arbete.

De som betraktade Jesu liv överhopade Honom med lovord och om ni tänker efter, så finns det en lovprisning som på sätt och viss sammanfattar dem alla. Jag tänker på det häpna utrop av beundran och entusiasm som folkmassorna spontant upprepade då de förundrat bevittnade hans underverk: bene omnia fecit, han har gjort allting beundransvärt väl: de stora undren och de små, vardagliga saker som ingen överväldigades av men som Kristus utförde med fullkomligheten hos den som är perfectus Deus, perfectus homo, fullkomlig Gud och fullkomlig människa. (Guds vänner, nr. 55-56)